Fr̴n omotiverad Gymnasieelev till Chalmersstudent РBloggintervju

2011-11-08 Av Simon Rybrand 2 kommentarer

Simon Andersson var en av de första kunderna här på MatematikVideo.se som kontaktade mig precis när den här sajten hade startat igång. Då hade vi bara två kurser här och det mesta var under utveckling. Sedan har jag haft turen att, lite på avstånd, få följa Simon på hans resa för att tenta av Matematik C, Matematik D och Matematik E för att till slut hamna som civilingenjörsstudent på Chalmers. En helt klart häftig resa!

Så för att inspirera fler att göra denna resa skickade jag iväg ett mail till Simon för att kolla om han kanske kunde ställa upp på en intervju. Han sa ja och här är resultatet. Läs och inspireras!

Hej Simon, kan du berätta lite om dig själv och vad du gör just nu?

Jag läser till Civilingenjör på Chalmers. Något jag inte hade kunnat föreställa mig för några år sedan :-).

Vad tyckte du om matematik på gymnasiet?

Jag gick musik och vi hade ganska negativ inställning till matematik i klassen överlag. Jag läste upp till matte B i vilken jag halkade efter och fick lite problem. Något jag har svårt att förstå nu 🙂
Du pluggar ju matematik på Chalmers för tillfället, vad tycker du om det?

När man väl kommer in i det tycker jag det är kul! Det är extremt utmanande, och all matte har ju inte direkt uppenbara applikationer. Men samtidigt tycker jag det är spännande att logiken har som sitt ”eget sprÃ¥k”, och att man tränar hjärnan i att tänka mer objektivt och lösningsorienterat.

Chalmers tekniska högskola

Om du jämför gymnasiematematiken med högskolematematiken, vad tycker du är de största skillnaderna?

Jag träffade en vän till min farsa (båda är civilingenjörer) för ett tag sen, och han sa att steget mellan gymnasiet och Chalmers är ungefär som steget från dagis till att börja skolan. Ganska träffande tycker jag :-). Men man ska inte bli avskräckt. Samtidigt som tempot höjs så får man också oändligt mycket bättre förutsättningar att lära sig, då man har motiverade och duktiga klasskamrater runt sig som man kan sammarbeta med, bättre studiemiljö och duktiga övningsledare man kan fråga. Men man får räkna med att lägga ned mycket mer tid på att plugga och jag har fått släppa en hel del av mina sidoprojekt för att prioritera skolan.

Men konkret när det gäller matten, sÃ¥ är en stor skillnad att man väntas memorera mycket. Vi har inga formelblad sÃ¥ t ex alla trigonometriska och geometriska formler etc fÃ¥r man ha i huvudet. Och man kan fÃ¥ t ex 7 nya ”identiteter” pÃ¥ en föreläsning, sen väntas man kunna dem. Vi använder ju inga miniräknare pÃ¥ matten heller, men det var ett mindre steg än jag räknat med. Talen är mer gjorda för att de ska gÃ¥ att räkna ut i huvudet och med uppställningar sÃ¥ man oftast fÃ¥r ut ett lämpligt svar eller en punkt där man fÃ¥r sluta utan räknare (t ex arcsin för en krÃ¥nglig vinkel). Sedan har vi även haft bevislistor pÃ¥ t ex 17 matematiska bevis som man ska memorera/förstÃ¥ sÃ¥ gott det gÃ¥r till tentorna som kan vara runt nÃ¥n halv sida styck.

Vilka råd skulle du ge till studenter som just nu läser gymnasiematte och siktar på högskolematematik i framtiden? Vad är viktigt att kunna osv?

Det som nästan alla säger är det viktigaste, är att lära sig hantera känslan av att inte fatta ett skit, och att tappa kontrollen ibland då det känns som allt går åt pepparn när det är svårt. Det får man träna sig i på Civilingenjörsutbildningar. Vår mattelärare menar att skillnaden för Volvo om de rektryterade någon randomkille på gatan eller en civilingenjör, är att om de sätter randomkillen i projektarbete så fattar han inte ett dugg och ger upp efter 10 minuter. Civilingenjören fattar inte heller ett dugg, men är van vid den känslan och fortsätter tills han/hon förstår problemet och vad som behöver göras. Det gäller alltså att inte bli avskräckt när det känns svårt, utan se det som en utmaning även om man känner förvirring och press.

Tips i övrigt är att kolla in matematikvideo som har bra genomgångar 😉 Själv tentade jag all teknisk behörighet (till Matte E, Fysik B, Kemi A) på ett år utan att gå basåret eller ha någon lärare. Det hade inte varit möjligt utan matematikvideo som också gjorde att matten kändes mycket roligare! Jag började även gå på Intize på Chalmers som har gratis mattehjälp för gymnasieelever, och där fanns även möjlighet att få en egen mentor som man kunde få hjälp av. Det jag speciellt gjorde var att göra konkreta listor på allt jag inte förstod, och gå dit och fråga så mycket som möjligt. Det hjälpte förstås mycket!

Men dÃ¥ det kan vara mÃ¥nga som vill ha hjälp är det bra att förbereda, t ex skriva upp talet färdigt dit man inte fattar och formulera frÃ¥gan tydligt direkt bredvid. Eller skriva upp mer allmänna frÃ¥geställningar ”hur funkar det när man deriverar med kedjeregeln si och sÃ¥”. Sen i fysik B blev det lite tufft en period (utan lärare..) och dÃ¥ letade jag upp en doktorand som jag tog lite privatlektioner med. Man ska inte dra sig för att ta till alla resurser som behövs! Och komma ihÃ¥g att i längden smäller envishet och kreativitet högre än talang :-). Det menar även vÃ¥r mattelärare. Att det finns en viss ”genidyrkan” pÃ¥ Chalmers som han inte gillar, för konstigt nog är det oftast de som pluggat ihärdigast som är ”genierna”.

Här tackar vi Simon för att han tog sig dit att svara på mina frågor. Och Simon, lycka till med studierna, jag är övertygad om att det kommer gå mycket bra!

Intervju av: Simon Rybrand